1
00:00:00,000 --> 00:00:06,000
 Detta är tipp nummer 3 och jag intervjuar Clary Rosenblom.

2
00:00:06,000 --> 00:00:11,000
 Nu har ni stigit av vagnen.

3
00:00:11,000 --> 00:00:19,000
 Ja, vi ställde oss i rad och då såg jag faktiskt en tysk vd.

4
00:00:19,000 --> 00:00:25,000
 En hade en cigar och han kommanderade den här Eichmann.

5
00:00:25,000 --> 00:00:30,000
 Hur var han klädd?

6
00:00:30,000 --> 00:00:35,000
 Han var klädd i militär, alltså tysk militärkläder, båda två.

7
00:00:35,000 --> 00:00:40,000
 Och där vimlade bara tyska militärer, i Auschwitz.

8
00:00:40,000 --> 00:00:48,000
 Och så kom vi, förstår du, så såg vi traktrådar och jag såg bara öde.

9
00:00:48,000 --> 00:00:55,000
 Där som tåget hade stannat, då var det ingen baracker, ingenting.

10
00:00:55,000 --> 00:00:58,000
 Bara traktrådar som vi såg långt iväg.

11
00:00:58,000 --> 00:01:02,000
 Och så plötsligt, förstår du, det gick jättefort.

12
00:01:02,000 --> 00:01:08,000
 Så vi ställde oss och så plötsligt såg man, förstår du,

13
00:01:08,000 --> 00:01:13,000
 att hit och dit och dit, man såg hur man gjorde med händerna.

14
00:01:13,000 --> 00:01:21,000
 Men vi var liksom, alltså reagerade ändå.

15
00:01:21,000 --> 00:01:26,000
 Vi trodde att vi skulle vara tillsammans.

16
00:01:26,000 --> 00:01:33,000
 Så de viskade vd som hade arbetat vid tågarna.

17
00:01:33,000 --> 00:01:36,000
 Så började de viska.

18
00:01:36,000 --> 00:01:42,000
 "Håll handen barnet, håll den, du ska se att du är äldre än du är."

19
00:01:42,000 --> 00:01:46,000
 Viska en till mig.

20
00:01:46,000 --> 00:01:52,000
 Att man, jag var så smal, vet du, väldigt smal unge.

21
00:01:52,000 --> 00:01:54,000
 Och "se att du är äldre".

22
00:01:54,000 --> 00:02:00,000
 Och min mamma var också inte gammal, men så som hon hade knutit en halsdyk på halsen,

23
00:02:00,000 --> 00:02:03,000
 att hon ska se äldre ut.

24
00:02:03,000 --> 00:02:05,000
 Och det var felet, va?

25
00:02:05,000 --> 00:02:07,000
 Det är därför gick hon.

26
00:02:07,000 --> 00:02:10,000
 Men hon skulle inte överleva i alla fall.

27
00:02:10,000 --> 00:02:14,000
 Därför att hon hade med lungorna att göra.

28
00:02:14,000 --> 00:02:18,000
 Men vd i ghetto, hon var frisk hela tiden.

29
00:02:18,000 --> 00:02:21,000
 Hon var inte sjuk.

30
00:02:21,000 --> 00:02:27,000
 Det var en sådan öde att hon hållde sig frisk.

31
00:02:27,000 --> 00:02:31,000
 Hon stadde inte eller någonting i ghetto.

32
00:02:31,000 --> 00:02:35,000
 Vad hände när ni kom fram till tyska militärerna?

33
00:02:35,000 --> 00:02:41,000
 Så kom vi till tyska militärerna, och det var inte heller det, för vi hade annat att tänka antagligen.

34
00:02:41,000 --> 00:02:47,000
 Så hon har hållit, mormor var bredvid och mamma och min syster.

35
00:02:47,000 --> 00:02:49,000
 Och plötsligt, vet du, för mig.

36
00:02:49,000 --> 00:02:53,000
 De delade mig från mamma.

37
00:02:53,000 --> 00:02:56,000
 Och så framför oss var det en annan familj.

38
00:02:56,000 --> 00:03:01,000
 Och de hade inte små, inte bara en dotter hade de.

39
00:03:01,000 --> 00:03:08,000
 Då sa mamma till mig, "Clarie, håll dig bredvid Blanka."

40
00:03:08,000 --> 00:03:12,000
 Mening, bredvid tant Blanka.

41
00:03:12,000 --> 00:03:15,000
 "Du stannar bredvid dem."

42
00:03:15,000 --> 00:03:20,000
 Och det var sista ordet som min mamma har sagt till mig.

43
00:03:20,000 --> 00:03:25,000
 Och det följer mig också, och jag ser henne framför mig.

44
00:03:25,000 --> 00:03:32,000
 Och min syster, vet du, och hon var så söt och vackert.

45
00:03:32,000 --> 00:03:43,000
 Och jag har glömt att säga till dig hur lyckliga och hur älskade min mamma, pappa, mamma, vet du, hur stolt.

46
00:03:43,000 --> 00:03:45,000
 Hon var väldigt vackert.

47
00:03:45,000 --> 00:03:48,000
 Men jag minns inte henne så, va.

48
00:03:48,000 --> 00:03:51,000
 Jag minns henne som hon blev sjuk.

49
00:03:51,000 --> 00:03:55,000
 Så att hon var så vackert.

50
00:03:55,000 --> 00:04:00,000
 Mamma och pappa har alltid sagt, det har de berättat för mig efter kriget.

51
00:04:00,000 --> 00:04:03,000
 Och hela tiden hemma också, som jag minns.

52
00:04:03,000 --> 00:04:06,000
 Att de gick och dansade.

53
00:04:06,000 --> 00:04:13,000
 Och alltid hämtade min pappa, vet du, choklad och just shabbat.

54
00:04:13,000 --> 00:04:16,000
 De gick till mormor och där föräldrarna var.

55
00:04:16,000 --> 00:04:20,000
 Så han hämtade alltid sådana godisar.

56
00:04:20,000 --> 00:04:26,000
 Till mormor och till mamma och till oss hem.

57
00:04:26,000 --> 00:04:30,000
 Men han var så stolt över henne.

58
00:04:30,000 --> 00:04:36,000
 Och han sa att hela världen är min när jag går ut med henne på gatan.

59
00:04:36,000 --> 00:04:42,000
 När de har varit gifta.

60
00:04:42,000 --> 00:04:54,000
 De berättade för mig, de som överlevde, att hur han eller min paster sa till mig hur pappa var stolt på mig när jag föddes.

61
00:04:54,000 --> 00:04:58,000
 Vad hände sedan med dig, när du lämnade din mamma?

62
00:04:58,000 --> 00:05:01,000
 Jo, när jag lämnade mamma.

63
00:05:01,000 --> 00:05:04,000
 Och då hållde jag faktiskt till dem hela tiden.

64
00:05:04,000 --> 00:05:09,000
 Till den här Blanka, den här tante Blanka och hennes dotter, som var äldre än jag.

65
00:05:09,000 --> 00:05:12,000
 Blev du tillfrågat någonting?

66
00:05:12,000 --> 00:05:14,000
 Jo, då gick man, vet du, ingenting.

67
00:05:14,000 --> 00:05:18,000
 Då sa de bara att ni går in och duschar er.

68
00:05:18,000 --> 00:05:26,000
 Att vi ska klä av allting, bara behålla skor, klockor, allt fick vi lämna ifrån oss.

69
00:05:26,000 --> 00:05:30,000
 Och så började de att klippa håret på oss.

70
00:05:30,000 --> 00:05:35,000
 Och då var det ingen spegel, förstår du, att vi kunde titta.

71
00:05:35,000 --> 00:05:38,000
 Det var ingen spegel.

72
00:05:38,000 --> 00:05:41,000
 Så de visste inte hur vi såg ut.

73
00:05:41,000 --> 00:05:46,000
 Så fick vi de här andiga kläderna på oss.

74
00:05:46,000 --> 00:05:50,000
 Och mina egna skor fick jag behålla, de som hade bra skor alltså.

75
00:05:50,000 --> 00:05:55,000
 Då var det också en insparande från tyskarna med egna skor.

76
00:05:55,000 --> 00:05:59,000
 Och allt ner med alla privata kläder.

77
00:05:59,000 --> 00:06:03,000
 Och jag kommer ihåg att jag kom med en marimblå klänning med vita frukar.

78
00:06:03,000 --> 00:06:09,000
 Det var sytt som sjömansklänning.

79
00:06:09,000 --> 00:06:17,000
 Och så sen, vet du, vi trodde att min mamma, det gick bara bort att vi ska träffas igen.

80
00:06:17,000 --> 00:06:21,000
 Trodde man. Bara en annan ställe.

81
00:06:21,000 --> 00:06:29,000
 Så när vi var färdiga och de hade lång hår, svart lång hår,

82
00:06:29,000 --> 00:06:36,000
 var barbete, klippte allt hår och sen har de till och med gick med maskinen.

83
00:06:36,000 --> 00:06:38,000
 Vem klippte håret?

84
00:06:38,000 --> 00:06:42,000
 Alla tyskar, bara tyskar.

85
00:06:42,000 --> 00:06:46,000
 Jag trodde att de var tyskar.

86
00:06:46,000 --> 00:06:48,000
 Men det kanske de inte var.

87
00:06:48,000 --> 00:06:53,000
 De var judar som var frisörer som var anställda, du vet.

88
00:06:53,000 --> 00:06:57,000
 Men kara till karar och kvinnor till kvinnor.

89
00:06:57,000 --> 00:07:01,000
 Jag hade inte sett en kar i samma omklädningsrum.

90
00:07:01,000 --> 00:07:04,000
 Sade de någonting när ni blev klippta?

91
00:07:04,000 --> 00:07:08,000
 Nej, de sa inget, inte som jag minns.

92
00:07:08,000 --> 00:07:15,000
 Så efteråt förstår du har vi varit nedklippta och klädde på den här och fick alla ett nummer.

93
00:07:15,000 --> 00:07:18,000
 På kläden, alltså var ett nummer.

94
00:07:18,000 --> 00:07:22,000
 Och sen gick vi till barackerna.

95
00:07:22,000 --> 00:07:24,000
 Vilket nummer var det?

96
00:07:24,000 --> 00:07:28,000
 A-lager, jag minns inte numret.

97
00:07:28,000 --> 00:07:34,000
 Jag hade ingen aning om att jag ska behålla den, förstår du?

98
00:07:34,000 --> 00:07:39,000
 Jag kanske skulle ha gjort den senare, men det var så mycket älände efteråt började.

99
00:07:39,000 --> 00:07:41,000
 Hälsike.

100
00:07:41,000 --> 00:07:46,000
 Så gick vi till barackerna och där var det en blockälteste, men det var inte tysk.

101
00:07:46,000 --> 00:07:48,000
 Tjeckiska.

102
00:07:48,000 --> 00:07:50,000
 Och judiska.

103
00:07:50,000 --> 00:07:57,000
 Som de anledde, du vet att tyskarna har tagit dem, judar, som de blockade ut.

104
00:07:57,000 --> 00:08:00,000
 Vem som ville jobba och så var det en passa.

105
00:08:00,000 --> 00:08:03,000
 Alltså, de var äldre.

106
00:08:03,000 --> 00:08:09,000
 Så kom vi in i baracken och då såg jag de här britserna.

107
00:08:09,000 --> 00:08:12,000
 Men det gick väldigt fort allting.

108
00:08:12,000 --> 00:08:18,000
 Att vi kunde inte, med detsamma visste vi inte vad som hände.

109
00:08:18,000 --> 00:08:23,000
 Så kom tretton stycken ifjol upp på en bridge.

110
00:08:23,000 --> 00:08:31,000
 Och bara fyllt en sån här trasig filt med det och så den andliga kläder, ingenting annat.

111
00:08:31,000 --> 00:08:37,000
 Så kom de med svarta brödet så lite och så bittertej.

112
00:08:37,000 --> 00:08:43,000
 Som vi fick en sån här, vad heter den? Som militärarna dricker.

113
00:08:43,000 --> 00:08:49,000
 Och jag strejkade, jag vill inte äta brödet och jag vill inte dricka te.

114
00:08:49,000 --> 00:08:51,000
 Första dagarna.

115
00:08:51,000 --> 00:08:53,000
 Det ville jag inte.

116
00:08:53,000 --> 00:08:56,000
 Men det var bittert.

117
00:08:56,000 --> 00:08:59,000
 Det var äckligt alltså.

118
00:08:59,000 --> 00:09:01,000
 Och brödet också.

119
00:09:01,000 --> 00:09:06,000
 Så gick man och stod och appellade ut.

120
00:09:06,000 --> 00:09:16,000
 När vi kom in, då sa jag "Gud vad mycket pojkar".

121
00:09:16,000 --> 00:09:19,000
 Då trodde jag att alla var pojkar.

122
00:09:19,000 --> 00:09:23,000
 De var nerakade i huvudet. Så såg alla ut likadant.

123
00:09:23,000 --> 00:09:28,000
 Så därför vi kunde se på varandra hur vi såg ut.

124
00:09:28,000 --> 00:09:30,000
 Inte annars.

125
00:09:30,000 --> 00:09:33,000
 Det var ingen speglar ingenstans.

126
00:09:33,000 --> 00:09:41,000
 Men sen var det appell om det regnade, om det öste, det har ingen betydelse.

127
00:09:41,000 --> 00:09:46,000
 Så tog man flera timmar ute varje dag.

128
00:09:46,000 --> 00:09:54,000
 Och du vet, tyskarna har gjort så att de ska plåga oss med att man ska stå där flera timmar.

129
00:09:54,000 --> 00:09:56,000
 Och du fick inte röra dig.

130
00:09:56,000 --> 00:09:59,000
 Fick du röra dig med huvudet så fick du.

131
00:09:59,000 --> 00:10:02,000
 Redan då har det börjat.

132
00:10:02,000 --> 00:10:04,000
 Att de slog.

133
00:10:04,000 --> 00:10:06,000
 Vem slog?

134
00:10:06,000 --> 00:10:07,000
 Tyskarna.

135
00:10:07,000 --> 00:10:12,000
 Sen kom man in igen och så frågade man.

136
00:10:12,000 --> 00:10:16,000
 Då såg man den stora korstenen.

137
00:10:16,000 --> 00:10:20,000
 Så frågade han "Vad är den stora korstenen?" "Den rökar jämt".

138
00:10:20,000 --> 00:10:25,000
 Då sa en jäkeln "Jaha, vad är den?"

139
00:10:25,000 --> 00:10:30,000
 "Den är din mamma och de som bränner där".

140
00:10:30,000 --> 00:10:35,000
 Och då tittade man på dem och de är inte riktigt kloka att säga så.

141
00:10:35,000 --> 00:10:38,000
 För det trodde jag inte på.

142
00:10:38,000 --> 00:10:43,000
 Jag trodde inte och andra är inte heller lika med mig.

143
00:10:43,000 --> 00:10:54,000
 Så när de appellerna var så kom min fester och dotter, bodde i den andra baracken bredvid mig.

144
00:10:54,000 --> 00:10:57,000
 Om jag var i A så var hon i B.

145
00:10:57,000 --> 00:11:05,000
 Så när det var vid appellerna så kunde man gå fem minuter efter appellerna och prata smyg.

146
00:11:05,000 --> 00:11:08,000
 Och hon jobbade vid tågarna.

147
00:11:08,000 --> 00:11:10,000
 Hon jobbade?

148
00:11:10,000 --> 00:11:12,000
 Där som tågarna kom in.

149
00:11:12,000 --> 00:11:15,000
 Och de gjorde rent.

150
00:11:15,000 --> 00:11:21,000
 Alltså de döda och bröd och allt som var i vagonerna.

151
00:11:21,000 --> 00:11:27,000
 Tyskarna har alltid värdesaken, då har de tagit hand om.

152
00:11:27,000 --> 00:11:32,000
 Och så när hon kom varje gång så frågade jag henne "Har du inte sett mamma?"

153
00:11:32,000 --> 00:11:36,000
 "Har du inte sett mamma i renhet med min syster?"

154
00:11:36,000 --> 00:11:38,000
 "Har inte du träffat dem?"

155
00:11:38,000 --> 00:11:45,000
 Och hon bara klappade mig varje dag och gav mig lite gammal bröd.

156
00:11:45,000 --> 00:11:52,000
 Och tack vare henne som jag inte har hungrat faktiskt den tiden.

157
00:11:52,000 --> 00:11:59,000
 Och så klappade hon mig på kinden och smekte mig.

158
00:11:59,000 --> 00:12:02,000
 Och sa ingenting.

159
00:12:02,000 --> 00:12:07,000
 Varje gång när jag frågade om mamma så smekte hon mig och svarade ingenting.

160
00:12:07,000 --> 00:12:16,000
 Och plötsligt, vi gick till Telefall till fälten och jobbade.

161
00:12:16,000 --> 00:12:19,000
 Och vi grävde antagligen vegar, jag minns inte.

162
00:12:19,000 --> 00:12:26,000
 Men vi hade skottkärrar och spade, alla.

163
00:12:26,000 --> 00:12:33,000
 Och så man fick sjunga förstår du, därför att tyskarna begärde att man ska göra det.

164
00:12:33,000 --> 00:12:40,000
 Och kunde de slå där borta så slog de den som hade otur som fick allt mer.

165
00:12:40,000 --> 00:12:45,000
 - Såg du när de slog? - Ja visst, jag fick också.

166
00:12:45,000 --> 00:12:49,000
 Därför trodde jag hela tiden att jag har ont i bakhuvudet.

167
00:12:49,000 --> 00:12:52,000
 Att jag fick med gummi, du vet.

168
00:12:52,000 --> 00:12:56,000
 För utan vidare, om det bara blinkade på sidan eller någonting.

169
00:12:56,000 --> 00:13:01,000
 Om det passade inte för dem hur du tittar, då slog de.

170
00:13:01,000 --> 00:13:06,000
 - Vem slog? - Alla tyska blockkassister.

171
00:13:06,000 --> 00:13:11,000
 Och tyskarna, de som räknade och de som passade oss.

172
00:13:11,000 --> 00:13:18,000
 Men de stod vd när vi jobbade eller när vi gick så stod alla tyskar vd och följde oss.

173
00:13:18,000 --> 00:13:24,000
 Och hade alltid gummibataleon och så.

174
00:13:24,000 --> 00:13:31,000
 De hade gevär, vad heter gevär på svenska?

175
00:13:31,000 --> 00:13:35,000
 - Gevär. - Gevär, så tyska heter det också.

176
00:13:35,000 --> 00:13:45,000
 - Hur länge fick ni jobba? - Sen fick vi soppa som var ingen.

177
00:13:45,000 --> 00:13:51,000
 Men vi var hungriga såg vi, för det mesta med kolrötter i.

178
00:13:51,000 --> 00:13:53,000
 Det minns jag så väl.

179
00:13:53,000 --> 00:13:59,000
 Den tiden i början var det tjockare soppa och sen minskade det vattningar och vattningar.

180
00:13:59,000 --> 00:14:05,000
 När de hade mindre råd.

181
00:14:05,000 --> 00:14:12,000
 Sen blev det plötsligt en dag, och det har varit väldigt viktigt för oss.

182
00:14:12,000 --> 00:14:17,000
 Att vi har hållit väldigt ihop från samma stan.

183
00:14:17,000 --> 00:14:23,000
 Människor, vänner, vi har hållit ihop.

184
00:14:23,000 --> 00:14:29,000
 Den gruppen var vi kanske 50-tal.

185
00:14:29,000 --> 00:14:33,000
 De andra tog de på sidan och gasade om varandra.

186
00:14:33,000 --> 00:14:39,000
 De har plockat ut de som var arbetskunniga.

187
00:14:39,000 --> 00:14:47,000
 De andra kanske från samma stad hamnade i en annan barack, för de kom i en annan transport.

188
00:14:47,000 --> 00:14:51,000
 Inte samma som jag.

189
00:14:51,000 --> 00:14:55,000
 Men vi har hållit väldigt ihop, kanske 50 stycken.

190
00:14:55,000 --> 00:14:59,000
 Vi var alltid ihop i den baracken.

191
00:14:59,000 --> 00:15:03,000
 Var vi en gick så stod vi tillsammans.

192
00:15:03,000 --> 00:15:09,000
 De skulle säga att vi ska gå och tatuera oss.

193
00:15:09,000 --> 00:15:12,000
 Gå i kö så var vi också tillsammans.

194
00:15:12,000 --> 00:15:19,000
 Plötsligt stod vi i kö, och jag kanske hade redan ett 20-tal framför mig.

195
00:15:19,000 --> 00:15:25,000
 Plötsligt kom en tysk och någon och sa "Ja, vi behöver folk" antar jag.

196
00:15:25,000 --> 00:15:29,000
 "Att vi måste ta någonstans från Auschwitz bort."

197
00:15:29,000 --> 00:15:33,000
 Det tog inte mer än tio minuter så var vi toget redan.

198
00:15:33,000 --> 00:15:37,000
 Vi hade ingenting att bära med oss.

199
00:15:37,000 --> 00:15:43,000
 Så vi åkte alla från min stan och hållit ihop.

200
00:15:43,000 --> 00:15:47,000
 Därför fick jag ingen nummer.

201
00:15:47,000 --> 00:15:55,000
 Det var så mycket folk, man hann inte göra så mycket tatuering.

202
00:15:55,000 --> 00:16:01,000
 Jag vet inte om jag ska kalla det en tur eller otur.

203
00:16:01,000 --> 00:16:05,000
 Att jag kom fort därifrån, från Auschwitz.

204
00:16:05,000 --> 00:16:07,000
 Att jag var inte så länge där.

205
00:16:07,000 --> 00:16:11,000
 Hade du några smärtsamma minnen från Auschwitz?

206
00:16:11,000 --> 00:16:16,000
 Nej, bara den att de har slagit väldigt mycket folk.

207
00:16:16,000 --> 00:16:22,000
 Och sen smärtsamma minnen att jag visste att jag inte hade mamma.

208
00:16:22,000 --> 00:16:25,000
 Men jag ville aldrig tro på den.

209
00:16:25,000 --> 00:16:34,000
 Först och främst fick jag med mig samma pulver i maten från första dagen.

210
00:16:34,000 --> 00:16:37,000
 Vi hade ingen aning om det.

211
00:16:37,000 --> 00:16:42,000
 Den smärtsamma minnen har jag sådant.

212
00:16:42,000 --> 00:16:47,000
 Där i baracken föddes bebisar.

213
00:16:47,000 --> 00:16:53,000
 De var gråsässa. Och de gråsässa kvinnorna har de inte skickat igång skrammaren.

214
00:16:53,000 --> 00:16:57,000
 De har låtit föda barnet.

215
00:16:57,000 --> 00:17:00,000
 Och då tog de barnet ifrån dem.

216
00:17:00,000 --> 00:17:03,000
 Eller på experiment dödade de barnet.

217
00:17:03,000 --> 00:17:08,000
 Och det minns jag att de skrek mammorna.

218
00:17:08,000 --> 00:17:11,000
 Hysteriska var de.

219
00:17:11,000 --> 00:17:18,000
 Att den också stannade i mig. En sån här väldigt, väldigt smärtsam.

220
00:17:18,000 --> 00:17:21,000
 Såg du när de kom och tog barnet?

221
00:17:21,000 --> 00:17:24,000
 Ja, det såg jag. Två gånger.

222
00:17:24,000 --> 00:17:26,000
 Vem gjorde det?

223
00:17:26,000 --> 00:17:29,000
 SS-kvinnor.

224
00:17:29,000 --> 00:17:32,000
 Om det var en SS med.

225
00:17:32,000 --> 00:17:35,000
 Det gjorde de.

226
00:17:35,000 --> 00:17:38,000
 Vad hände med mammorna sedan?

227
00:17:38,000 --> 00:17:41,000
 Sedan åkte jag från Auschwitz.

228
00:17:41,000 --> 00:17:44,000
 Då var hon inte med mig, kanske som jag minns.

229
00:17:44,000 --> 00:17:48,000
 Men nästa steg var också som Gelsenkirchen.

230
00:17:48,000 --> 00:17:52,000
 Då hamnade jag från Auschwitz till Gelsenkirchen.

231
00:17:52,000 --> 00:18:01,000
 Också baracker, men det var inte från Tegel eller från Tyg.

232
00:18:01,000 --> 00:18:04,000
 Vad heter den nu?

233
00:18:04,000 --> 00:18:11,000
 Det var barackar, men det var från...

234
00:18:11,000 --> 00:18:12,000
 Tegel?

235
00:18:12,000 --> 00:18:15,000
 Nej, det heter inte barackar.

236
00:18:15,000 --> 00:18:18,000
 Det heter för tystnad, du, tältar.

237
00:18:18,000 --> 00:18:20,000
 Stora militärtältar.

238
00:18:20,000 --> 00:18:21,000
 Och där sov vi.

239
00:18:21,000 --> 00:18:23,000
 Hur blev ni transporterade?

240
00:18:23,000 --> 00:18:25,000
 Med tåg.

241
00:18:25,000 --> 00:18:27,000
 Hur lång tid tog det?

242
00:18:27,000 --> 00:18:29,000
 Det minns jag inte.

243
00:18:29,000 --> 00:18:32,000
 Det minns jag inte.

244
00:18:32,000 --> 00:18:36,000
 Hur lång tid, men det var bombarderat fram och tillbaka.

245
00:18:36,000 --> 00:18:40,000
 Tältarna var väldigt bra utrustade.

246
00:18:40,000 --> 00:18:42,000
 Det var bättre än Auschwitz.

247
00:18:42,000 --> 00:18:49,000
 Det var väldigt bra jämförelse med Auschwitz.

248
00:18:49,000 --> 00:18:53,000
 Maten var bättre, sopporna var tjockare.

249
00:18:53,000 --> 00:19:02,000
 Och vi fick gå och jobba vid ett central.

250
00:19:02,000 --> 00:19:09,000
 Där fick vi jobba och byggde, reparerade scener och sånt.

251
00:19:09,000 --> 00:19:13,000
 Och där har jag också en minne som var född.

252
00:19:13,000 --> 00:19:17,000
 En mamma som föddes, bebis och tåg.

253
00:19:17,000 --> 00:19:23,000
 Och det minns jag väldigt bra, att hon blev alldeles stockig.

254
00:19:23,000 --> 00:19:25,000
 Det minns jag.

255
00:19:25,000 --> 00:19:29,000
 Sen var vi där också inte så länge.

256
00:19:29,000 --> 00:19:34,000
 Så tack vare den att min stan vd vi har hållit ihop

257
00:19:34,000 --> 00:19:38,000
 så också frågade, vem vill åka till Essen?

258
00:19:38,000 --> 00:19:40,000
 Till en annan fabrik.

259
00:19:40,000 --> 00:19:43,000
 Då diskuterade vi vd alla vänner.

260
00:19:43,000 --> 00:19:46,000
 Ska vi åka? Ska vi inte åka?

261
00:19:46,000 --> 00:19:48,000
 Vad ska vi göra?

262
00:19:48,000 --> 00:19:54,000
 Så bestämde vi alla vd, alla kompisar och alla vänner att vi åker.

263
00:19:54,000 --> 00:19:58,000
 Så vi åkte till Essen från Gelsenkirchen.

264
00:19:58,000 --> 00:20:02,000
 De sa då kommer ni jobba i en fabrik.

265
00:20:02,000 --> 00:20:08,000
 Och det alltid hörde man något positivt att vi bestämde oss att vi åker.

266
00:20:08,000 --> 00:20:10,000
 Men det var också en öde.

267
00:20:10,000 --> 00:20:14,000
 Jag tror också mycket på öde, den som sker så sker.

268
00:20:14,000 --> 00:20:16,000
 Så det hjälptes ingenting.

269
00:20:16,000 --> 00:20:19,000
 Det var meningen att vi ska åka därifrån.

270
00:20:19,000 --> 00:20:27,000
 Därför efter två dagar, alla tält och hela tågstation var nerbombat.

271
00:20:27,000 --> 00:20:33,000
 Att folk dog för de mesta som hade stannat.

272
00:20:33,000 --> 00:20:36,000
 Hur blev ni transporterade till Essen?

273
00:20:36,000 --> 00:20:38,000
 Också med tåg.

274
00:20:38,000 --> 00:20:50,000
 Så vi kom till Essen, en storstad med en ammunitionsfabrik.

275
00:20:50,000 --> 00:20:55,000
 Där hade vi väldigt fina baracker som jag minns.

276
00:20:55,000 --> 00:20:58,000
 Men då var det från träd.

277
00:20:58,000 --> 00:21:04,000
 Där var det också att vi fick börja en bra mat.

278
00:21:04,000 --> 00:21:09,000
 Sen åkte vi med spårvagn till fabrikerna varje dag från morgon till kväll.

279
00:21:09,000 --> 00:21:11,000
 Hur blev ni bevakade där?

280
00:21:11,000 --> 00:21:13,000
 Allt, hela tiden tyskarna.

281
00:21:13,000 --> 00:21:16,000
 Sen var det anlitade förmann i fabriken.

282
00:21:16,000 --> 00:21:19,000
 En var jävlig och andra var inte jävligt.

283
00:21:19,000 --> 00:21:28,000
 Jag hade faktiskt en tysk som jag ställde mig på en ammunitionsfabrik.

284
00:21:28,000 --> 00:21:36,000
 Jag har varit svarvare i den fabriken.

285
00:21:36,000 --> 00:21:40,000
 Så var det olika att arbeta.

286
00:21:40,000 --> 00:21:50,000
 En tysk som stod bredvid mig tyckte väldigt synd om mig, antar jag.

287
00:21:50,000 --> 00:21:56,000
 Han hämtade mig en kam, håret började växa på mig.

288
00:21:56,000 --> 00:22:00,000
 Jag hämtade mig en kam, jag hade ingen kam med mig.

289
00:22:00,000 --> 00:22:03,000
 Så han alltid gav mig någonting.

290
00:22:03,000 --> 00:22:04,000
 Var han tysk?

291
00:22:04,000 --> 00:22:08,000
 Ja, han var en tysk arbetare.

292
00:22:08,000 --> 00:22:13,000
 Han gav mig när det var deras förman som var en jäkel.

293
00:22:13,000 --> 00:22:16,000
 Men du vet, du fick jobba där.

294
00:22:16,000 --> 00:22:23,000
 Om du fick stanna en sekund så skrek han, den andra tysken.

295
00:22:23,000 --> 00:22:29,000
 Jag var så ledsen och tänkte på mamma och på en.

296
00:22:29,000 --> 00:22:37,000
 Mina vänner som var äldre hade ingen systor.

297
00:22:37,000 --> 00:22:42,000
 Min mamma sa "håll dig till bankan och till dottern".

298
00:22:42,000 --> 00:22:48,000
 Då var jag lycklig och sa "Gud vad skönt att inte min mamma är med mig".

299
00:22:48,000 --> 00:22:53,000
 Att jag slipper se hon bli slagen.

300
00:22:53,000 --> 00:22:58,000
 Därför hon fick se mig då dela den lilla maten.

301
00:22:58,000 --> 00:23:01,000
 De var hungriga.

302
00:23:01,000 --> 00:23:04,000
 Vad har man gjort när man satt sig på kvällen?

303
00:23:04,000 --> 00:23:08,000
 Man var så hungrig så man har alltid lagat mat.

304
00:23:08,000 --> 00:23:13,000
 Du vet, man har lagat i låtsas.

305
00:23:13,000 --> 00:23:20,000
 Vi har lagat mat och därför visste jag hur man ska laga mat efter.

306
00:23:20,000 --> 00:23:23,000
 Hemma visste jag ingenting så jag lagade inte mat.

307
00:23:23,000 --> 00:23:26,000
 Men hon sa den tanten till mig.

308
00:23:26,000 --> 00:23:31,000
 "Nu Klari och mamma frågade vad vill du äta Klari? Skulle du äta nu?"

309
00:23:31,000 --> 00:23:37,000
 Hon hörde i getto att mamma frågade mig "Klari vad ska du äta kvällsmat?"

310
00:23:37,000 --> 00:23:45,000
 Det, det, det, det. Förstår du? Så jag berättade att jag var bortkänt.

311
00:23:45,000 --> 00:23:49,000
 Då sa hon den tanten i Auschwitz och i läger som länge.

312
00:23:49,000 --> 00:23:55,000
 Hon överledde ända till Bergen-Belsen och där dog hon.

313
00:23:55,000 --> 00:24:03,000
 Men när vi kom till den här så svarvade jag och gret.

314
00:24:03,000 --> 00:24:07,000
 Jag orkade inte.

315
00:24:07,000 --> 00:24:12,000
 Du vet, ta en sån där stor järnbittar och svarva.

316
00:24:12,000 --> 00:24:23,000
 Och när jag bad till Gud.

317
00:24:23,000 --> 00:24:27,000
 Och jag fattar inte.

318
00:24:27,000 --> 00:24:33,000
 Jag bad till Gud, snälla Gud kan inte du göra så att fabriken blir nerbombad.

319
00:24:33,000 --> 00:24:38,000
 Jag trodde att när det blir nerbombad så slipper jag jobba.

320
00:24:38,000 --> 00:24:48,000
 Och du vet efter fem minuter var flyggan och vi gick till bunker och det var mark.

321
00:24:48,000 --> 00:24:50,000
 Fabriken var inte.

322
00:24:50,000 --> 00:24:53,000
 Men det hjälpte inte.

323
00:24:53,000 --> 00:25:01,000
 Därför då fick vi röja istället, med skottkärra och röja allt varje dag.

324
00:25:01,000 --> 00:25:09,000
 Sen spårvagnen blev också nerbombad och sen fick vi gå jättelångt.

325
00:25:09,000 --> 00:25:19,000
 Och då mina skor ville börja ta slut och börja komma vintern.

326
00:25:19,000 --> 00:25:30,000
 Och då fick vi, vi hade ingen kläder så det en gång gjordes så att gamla kläder som plockade av i Auschwitz.

327
00:25:30,000 --> 00:25:34,000
 Så de har skickat till olika läger.

328
00:25:34,000 --> 00:25:38,000
 Och det var alla kläder som folk har bärt.

329
00:25:38,000 --> 00:25:44,000
 Så kom en transport med gamla kläder förstås till våra läger.

330
00:25:44,000 --> 00:25:56,000
 Och jag har sett min klänning på en som jobbade i lägret.

331
00:25:56,000 --> 00:26:03,000
 Men min enda som jag hade, mina skor, fortfarande så det är någonlunda.

332
00:26:03,000 --> 00:26:14,000
 Men sen när det började komma vintern, då sprack den och då byggde man tidningar, vad man än kunde få runt om fötterna.

333
00:26:14,000 --> 00:26:20,000
 Sen fick man också en gammal kappa, en sjal eller du vet med de transporterna.

334
00:26:20,000 --> 00:26:23,000
 Hur blev det utdelat?

335
00:26:23,000 --> 00:26:29,000
 Utdelat, de såg hur man såg ut, vilken storlek som kastade dem.

336
00:26:29,000 --> 00:26:35,000
 Då kastade de ena en kappa, ena en sjal, så man fick nöja sig med den vad man fick.

337
00:26:35,000 --> 00:26:43,000
 Och sen blev det likadant igen, att spårvagnen var ner, så fick vi gå flera kilometer.

338
00:26:43,000 --> 00:26:45,000
 Det är klart att skorna har inte hållit.

339
00:26:45,000 --> 00:26:49,000
 Och sen kom vintern och då började de bombas.

340
00:26:49,000 --> 00:26:56,000
 Den barackerna också som vi bodde, då var det med brändbombar, du vet.

341
00:26:56,000 --> 00:27:04,000
 Och då fick vi flytta, det var ingen barackar kvar, då fick vi flytta någon källare på samma ställe.

342
00:27:04,000 --> 00:27:13,000
 Källare som de har lagt in sängar och britsar och sånt, men droppade in vatten.

343
00:27:13,000 --> 00:27:17,000
 Vi hade ingen vatten att trätta sig.

344
00:27:17,000 --> 00:27:22,000
 Och då började man få lus, förstår du.

345
00:27:22,000 --> 00:27:29,000
 Och då var jag också så ledsen, samma sak blev det hänt, ledsen och gråtit.

346
00:27:29,000 --> 00:27:34,000
 Och så fick man mindre och mindre brödskiva.

347
00:27:34,000 --> 00:27:39,000
 Så jag avundade de som hade syskon.

348
00:27:39,000 --> 00:27:43,000
 Så de var fyra syskon från samma stan, så jag vet namnen.

349
00:27:43,000 --> 00:27:47,000
 Två stycken överlevde, de lever i Australien.

350
00:27:47,000 --> 00:27:53,000
 Och då delade de varje gång en bit bröd.

351
00:27:53,000 --> 00:27:58,000
 När de var fyra syskon så fick de fyra brödbit.

352
00:27:58,000 --> 00:28:06,000
 Så varje gång har de delat en brödbit, fyra små bitar.

353
00:28:06,000 --> 00:28:13,000
 Och de vede varje smyla, du har fått en smyla mera, sa de till varandra.

354
00:28:13,000 --> 00:28:18,000
 Mina är större och dina är mindre, på smylar ved.

355
00:28:18,000 --> 00:28:22,000
 Nu får du äta upp smålörna, nästa gång den andra syster.

356
00:28:22,000 --> 00:28:25,000
 Men de delade.

357
00:28:25,000 --> 00:28:32,000
 Och jag, förstår du, hade en kompis, min bästis som dog bredvid mig i Bergen-Belsen.

358
00:28:32,000 --> 00:28:36,000
 Hon heter Margit.

359
00:28:36,000 --> 00:28:40,000
 Och vi har försökt att vara som syskon.

360
00:28:40,000 --> 00:28:43,000
 Vi själva, två.

361
00:28:43,000 --> 00:28:49,000
 Och vi gjorde så, vad vi än hade så delade vi med varandra.

362
00:28:49,000 --> 00:28:54,000
 Jag gick ut på gården och så fick vi gräva i smutsen.

363
00:28:54,000 --> 00:29:02,000
 Blev vi tjökat vid, där vid baracken, så fick vi lite kolbit eller var det halvrutten.

364
00:29:02,000 --> 00:29:07,000
 Eller fick man tag i en lök som var halvrutten.

365
00:29:07,000 --> 00:29:13,000
 Så alltid delade vi. Vi var väldigt snälla mot varandra, hon och jag.

366
00:29:13,000 --> 00:29:18,000
 Och så låg bredvid varandra. Vi har alltid hållit ihop.

367
00:29:18,000 --> 00:29:22,000
 Nu ska jag avbryta för att vi ska byta band.

368
00:29:37,000 --> 00:29:40,000
 Undertexter från Amara.org-gemenskapen

369
00:30:07,000 --> 00:30:08,000
 www.amara.org-gemenskapen